Etikett: Val

Vinnarskalle och tävling

I min vardag har jag två olika typer av situationer där jag själv tydligt tävlar mot andra.

I ena situationen handlar det om att jag spelar wordfeud med min mor och en f.d kollega.

I andra situationen går jag tipsrunda som anordnas av några eldsjälar i Ängelholm.

Jag har aldrig varit speciellt tävlingsinriktad. Inte ens i min ungdom när jag både tävlingssimmade och tävlingsdansade.

Men ändå har jag nyligen insett att jag har olika inställning i mina båda tävlingssituationer.

I fallet med wordfeudmatcherna spelar jag med min mor och med Roland. Inte mot. Den jag tävlar mot är mig själv. Jag strävar efter att få ut ord som ger så hög poängutdelning som möjligt. Jag strävar efter att få så hög slutsumma som möjligt när matchen är över. Det spelar mig ingen roll om jag eller min medspelare vinner matchen. Jag kan ändå vara nöjd med mina insatser trots att jag förlorar matchen. Denna inställning gör också att jag kan glädjas med mina medspelare när de får till ett ord som ger hög poäng, eller får till ett snyggt inflätat ord mitt i ett virrvarr av bokstäver, eller om de slutar matchen på en hög poäng.

Men min inställning på tipsrundan är lite annorlunda. Där går jag tillsammans med konkurrenter. Mina konkurrenter är mina motspelare. Jag blev förvånad över mig själv när jag insåg detta. Det är klart att det är roligt när det går bra för mig eller någon av de jag går rundan med. Men när inte någon av oss är med i toppstriden känns det inte lika roligt. Och här har jag börjat tänka om. Jag går med mina närmaste och vi tävlar så klart tillsammans och hjälper varandra. Men de andra som går är inte längre våra motståndare, de är våra medtävlande.

Jag kommer aldrig kunna påverka någon annans prestation. Men min egen. Varje gång jag sätter som mål att få 13 rätt och lyckas med det kan jag känna mig nöjd, även om flera andra också har 13 rätt. Varje gång jag lyckas komma nära på skiljefrågan kan jag känna mig nöjd, även om många andra också är nära. Varje gång jag klurar ut svaret på extrafrågor kan jag vara nöjd, även om andra också klurar ut dem. Då blir det mycket roligare för mig att gå när jag känner att jag kan sätta upp ett mål och uppnå det. Glädjas över att jag nått mitt mål. Oavsett hur det går för andra. Då kan jag vara glad och nöjd oavsett om jag vinner allt, något eller inget.

…å det slår mig att det är troligen så här elitidrottare tänker också… de fokuserar på sin egen prestation och sitt eget resultat, inte på hur andra presterar. Klart att de vill vinna, men är de i sitt livs bästa form och någon annan är bättre än dem just på den tävlingen har de ju ändå gett allt å hade inget mer just där och då att ge. Vilken befrielse! Vilken glädje. Tänk att tävla på elitnivå, förlora å vara nöjd med sin egen insats å kunna glädjas med vinnaren!

Så jag tänker att jag bara tävlar med mig själv! Aldrig mot någon annan, men gärna med någon annan!

Förr, nu och framtiden

Har reflekterat lite över hur vi lever, med anledningen av att WWF idag rapporterade att Overshoot Day för 2017 inföll redan den 2:a Augusti, något som trenden visar blir tidigare och tidigare för varje år som går.

 

Läs mer på: http://www.wwf.se/press/aktuellt/1713473-overshoot-day-jordens-resurser-slut-redan-2-augusti

Fortsätt läsa

Överkonsumtion

Dagens ekonomi bygger på överkonsumtion.

 

Vi köper mer än vi behöver och vi köper mer än vi använder.

Fortsätt läsa

Fågel Fenix

Om jag fått möjligheten att leva om mitt liv, hade jag gjort många val annorlunda. I efterklokhetens tecken finns många lärdomar.

Jag hade levt ett rikare liv, och förmodligen ett liv med mera pengar. Fortsätt läsa

© 2020 jnw.se

Tema av Anders NorenUpp ↑