Innan jag kommer till kärnfrågan vill jag låta dig följa en tankekedja som leder upp till och igenom själva resonemanget.

Enligt bibeln skapade Gud människan till sin egen avbild.
Enligt bibeln är själva bibeln Guds ord, nedtecknad av människor som fått budskapen till sig på olika vis.

Så om Gud skapade oss vet han (för mig är Gud en han, men för dig kanske Gud är något/någon annat) också hur vi människor är och fungerar, både som grupp rent generellt och som individer.

När Gud ger oss sitt budskap, nedtecknat i bibeln av olika personer genom olika tider, så vet han hur vi (människor i allmänhet) och du och jag (rent personligt) kommer kunna ta till oss av orden, vilket budskap det förmedlar till oss och hur vi mottager det budskapet genom de skrivna orden.

Gud vet också att vi kommer att överstätta orden mellan olika språk och att språk utvecklas genom olika tider och antar nya former. Ord kan till och med omdefinieras och tilldelas nya betydelser.

Nu till det skrivna ordet. Eller snarare, vad händer i en människa som läser det skrivna ordet?

När vi läser det skrivna ordet formar vårt sinne automatiskt bilder i vårt inre. Det är vår natur. Hjärnan är ingen dator som är skapad för att lagra text, därför skapas bilder i vårt inre.

De bilder som skapas görs utifrån de referenspunkter vi har. När vi är barn har vi få referenspunker och antalet referenspunkter växer genom livet. Därför får vi också andra bilder i vårt inre under livets gång. Allt filtreras genom våra referenspunkter och samma ord skapar olika bilder inom olika personer baserat på just deras egna, unika referenspunkter.

Detta vet ju så klart Gud om.

Därför tror jag att hans ord, i bibeln, är skapade för att filtreras genom århundradens utveckling, genom ord- och språkutveckling, genom översättningar och genom alla miljardtals människors egna filter.

Så med ovan tankar färskt i minnet blir det nästan paradoxalt att fråga om det som är ”rätt” är att bokstavstro på det som står i bibeln som en absolut sanning, eller om vi ska tolka bibelns ord, texter och budskap. För egentligen kanske vi inte kan låta bli att tolka det, hur vi än gör.

För mig uppstår då en annan problematik.

Vissa bibelord och fraser vill jag bokstavstro, andra vill jag tolka för att jag inte håller med det som står skrivet.

Exempelvis vill jag inte bokstavstro på orden i Joh 6:54

”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv…”

För när jag tar nattvarden vill jag inte att det fysiskt ska vara en bit av Jesu kropp jag äter, jag vill inte heller dricka hans blod.
Detta är ett typiskt bibel ord som jag vill tolka.

 

Men å andra sidan vill jag inte tolka 1 Kor 13:13

”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

Jag vill gärna tro att det är precis så som det står, störst av allt är kärleken.

Jag vill så gärna se Gud som kärleken, eftersom jag tror att Gud är det största av allt, och om kärleken är störst av allt så är Gud störst av allt.

Min eventuellt förstärkande tolkning skulle i så fall likställa tro med Ande, hopp med Jesus och kärlek med Gud. Men jag ser det egentligen inte som någon tolkning, eftersom det är det jag ser att det står.

För övrigt så tänker jag att hela 1 Kor 13 handlar om bristerna i vårt mänskliga språk och bristerna av förståelse för texterna, och samtidigt om Guds fullkomlighet och storhet och vår brist att kunna förstå den. Vilket på ett sätt skulle kunna understryka det jag skrivit här ovan.