Universum, enormt stort. Mitt i allt detta, litet som ett sandkorn, vår planet.

Vår planet, enormt stor, mitt på den, liten som ett sandkorn, jag.

På vår planet (din och min), massor och åter massor av olika människor, olika individer.

På vår planet (din och min, och djurens), massor och åter massor av olika sorters djur, och blad de olika sorters djuren, massor och åter massor av olika individer.

På vår planet (din och min, djurens och naturens), massor och åter massor av olika sorters växter, bland de olika sorters växter, massor och åter massor av olika individer.

I varje individ flera biljoner celler (för en männisaka i alla fall).

I varje mänsklig cell 100 biljoner atomer.

En atom, en individ, en del av en cell (eller något annat).

En cell, en individ, en del av mig (eller någon annan/något annat).

Jag, en individ. En del av vår planet.

Vår planet, en individ. En del av vårt solsystem.

Vårt solsystem, en del av 200 – 400 miljarder stjärnor och solsystem i Vintergatan.

Vintergatan, en galax i bland över 200 miljarder galaxer i universum.

Universum, ett av flera, eller endast detta?

I överblicks vy

Varje atom i varje cell i min kropp är viktig för mig för att jag ska fortsätta leva och vara den jag är.

Varje individ (människa, djur, insekt, växt etc) på vår planet är viktig för att planeten ska fortsätta leva och vara den planet som den är.

Varje himlakropp i vårt solsystem är viktig för att vårt solsystem ska fortsätta vara som det är.

Varje stjärna i vår galax är viktig för att den ska bli vad den är.

Varje galax i universum är viktig för att den ska bli vad den är.

En atom i en cell i min kropp är väldigt viktig, men dess individuella vilja obetydlig i den stora helheten.

Min vilja är väldigt viktig för mig i mitt liv, men i mänsklighetens och planetens existens är den obetydlig.

Vårt solsystem är viktig i Vintergatan, men obetydlig i universum.

MEN vi är alla delar av samma universum, vi är ett stort, väldigt komplext system som är som det är för att den rådande balansen av olika saker är som den är.

Min vilja må vara oviktig för universums väl och ve, och jag som individ må vara oförmögen att påverka den på egen hand, men alla mina handlingar gör avtryck i världen eftersom jag lever i symbios med världen. Jag påverkar andra människor, och påverkas av andra människor, vi påverkar varandra. Hur vi lever påverkar allt liv på planeten, hav, djur, insekter, andra människor, skogar, berg osv.

Jag lever i symbios med allt detta, och är således beroende av allt detta, och kan därför inte betrakta mig som en fristående del från allt detta. Jag är inte mänskligheten, men är en del av mänskligheten. Jag är inte vår planet, men jag är en del av den. Jag är inte vårt solsystem, men jag är en del av det. Jag är inte vår galax, men jag är en del av den. Jag är inte universum, men jag är en del av det.

En cell i mig är inte mig, men det är en del av mig. En atom i den cellen är heller inte mig, men den är likväl en del av mig.

Lägg nu till tiden.

Min farfars, morfars, farfars, farfars far var ute och jagade. Han hade fångat en kanin, samlat in lite bär och nötter. På vägen hem till sin grotta såg han en hjort.

I det läget hade han två val.

1. Ta upp jakten på hjorten.

2. Fortsätta hem med de saker han redan hade.

Min farfars, morfars, farfars, farfars far valde att gå hem med det bytet han hade, och på kvällen hettade det till i grottan och min farfars, morfars, farfars farfar blev till.

Hade min farfars, morfars, farfars, farfars far valt att ta upp jakten på hjorten hade han fallit offer för en Björn som också var ute efter hjorten. Då hade aldrig min farfars, morfars, farfars, farfar blivit till. Så min farfars, morfars, farfars, farfars fars val att gå hem resulterade i att han gjorde ”frugan” på smällen, det valet ekar fortfarande genom tiden, eftersom jag ju sitter här idag och skriver den här texten. Hade han gjort något annat val hade det inte varit jag som satt här. Det kanske inte hade suttit någon här, eller så hade det suttit någon annan här. Vem vet. Och vi hade kanske inte haft datorer eller internet. Det hade kanske aldrig uppfunnits, men å andra sidan, det hade kanske funnits något annat istället, som inte finns nu.

Dina och mina val, hur vi agerar, vad vi gör, väljer att inte göra, påverkar världen i tid och evighet. Precis som alla val gjorda av individer före oss har resulterat i att världen nu ser ut som den gör idag. Mina val och mitt agerande är alltså mitt ansvar. Dina val och ditt agerande är ditt ansvar. Ett ansvar inte bara gentemot oss själva, utan gentemot de som finns runt om oss och de som kommer att följa oss.

Lägg nu till Gud.

Jag tror på en Gud.

Jag tro på en Gud som genomsyrar allt, alla atomer (och kvarkar och vad nu annat som finns som är mindre än atomer), alla celler och alla människor, alla djur, alla växter, all materia, hela planeten, hela solsystemet, hela galaxen, hela universum, och de andra universumen om det nu finns fler.

Jag tror att Gud är en levande kraft, en medvetenhet, som omsluter allt, ett medvetande som känner minsta förändring i kvarkarnas beståndsdelar, som känner en människas individuella och unika liv, som känner mänskligheten som en individ, som känner planeten som en individ, som känner solsystemet som en individ och så vidare.

Allt. Gud är allt. Gud är symbiosen vi lever i, där varje del är del av helheten, varje del är viktig i helheten, varje del påverkar och påverkas av helheten. Min lilla vilja i detta ofantliga och enorma universum är ingenting på samma gång som det är allt.

Det goda i kraften är saker som gynnar denna stora symbios, det motsatta är då när saker och ting inte gynnar den. Att glädja Gud är att leva så att vi gynnar symbiosen och arbetar för den.

Jag tror på en Gud, som är för stor och för främmande för mig för att jag ska kunna förstå.

I min vy

Allt jag har skrivit ovan är många fina och stora ord, men svåra att förhålla sig till.

Jag kan endast greppa det jag ser runt mig, min familj, vänner, kollegor, de som åker samma tåg eller buss som jag, de som handlar på samma ställe som jag.
Min överblick sträcker sig på sin höjd till den stad jag lever i, kanske kan den infatta de närmaste städerna, men då bara geografiskt, inte direkt med folket. Än mindre med folket, alla djur och all natur.

Självklart är jag egoistisk och vill så klart att jag och mina närmaste ska ha det bra. Men inte till vilket pris som helst. Jag har svårt att överblicka vad för konsekvenser min konsumtion har, men där jag kan se väljer jag hellre ett alternativ som är etiskt och ekologiskt bra. Om jag handlar möbler från företag och det visar sig att det företaget använder sig av indiska barnslavar i något led av produktionen, då slutar jag handla möbler från det företaget.
Kan jag köpa mjölk från en Svensk gård i Dalsland eller från en gård i Danmark så köper jag förmodligen den ifrån Danmark (jag bor i Skåne).

En annan sida av det hela är så klart att pengarna ska räcka.

Jag har inte råd att köpa all mat ekologisk och närodlad. Men jag skulle vilja att jag hade det.

Även om jag tycker att samhället är underligt utformat och snart har glömt bort att vi är människor och att samhället inte längre är utformat för att vi är just människor, så vill jag på inget vis leva utanför samhället. Jag vill leva i samhället, och verka för ett bättre samhälle, genom mitt sätt att leva, vara och uttrycka mig.

Jag vill skapa så lite friktion som möjligt och nyttja så lite resurser som möjligt. Dessutom vill jag vara en positiv kraft i samhället och en positiv kraft för mina medmänniskor.

Jag försöker leva efter dessa riktlinjer.

  • Verka för mer kärlek, harmoni, medmänsklighet och möjligheter i världen.
  • Var rädd om de grejer jag har, så att de räcker så länge som möjligt.
  • Källsortera.
  • Köpa saker som i första hand är närproducerade, andra hand ekologiska och rättviste märkta.
  • Verka för sammarbete och kommunikation.
  • Verka för kunskaps spridning.
  • Transporter i första hand gå/cykla, andra hand kollektivtrafik, tredje hand annan transport, där el går före förbränningsbränsle.
  • Insamla så mycket kunskap som möjligt för att kunna leva så resurssnålt som möjligt.
  • Göra aktiva och medvetna val.
  • Verka för fred och frid.
  • Verka för mer och bättre hälsa (fysisk, psykisk och andlig) (och mer choklad).

Ur filosofisk vy

Är vi ensamma i universum? Nej, det tror jag inte, men jag är inte så säker på att vi kommer att få kontakt med andra intelligenta varelser som inte har kommit från vår planet.

Är människan den högsta skapelsen? Nej, vi må kalla os själva för intelligenta, men med tanke på vad vi gör med vår planet kan jag inte se att vi är speciellt intelligenta, mer egoistiska. Och jag tror inte att vi är den högsta och mest utvecklade skapelsen, men vi har potential att komma längre än vi har gjort nu.

Kan det vara bra om vi förintar oss själva? Om jag svarar egoistiskt så nej, jag värderar mitt och mänsklighetens liv väldigt högt, och jag vill tro att vi har en given plats i symbiosen, som en positiv kraft. Men det kanske är så att vi inte är så bra, och det kanske är ”meningen” att vi ska förinta oss själva och lämna plats åt någon annan skapelse som är bättre för symbiosen än vad vi är.

Så Gud vill kanske inte att vi ska leva? Gud… så stor och ofantlig, och obegriplig… omöjligt att veta vad Gud vill och vad Gud tycker är bra… men jag är helt övertygad om att Gud talar till oss genom vår inre röst som jag tror alla människor har, men de flesta, mig själv inkluderat, har svårt att lyssna till den. Det är en övningssak att tysta sinnet och kunna lyssna till den.