Jag är son till en ekorre, nej inte bokstavligt talat, men min far är en samlare, hans föräldrar före honom… Inte nog med att han är en ekorre, han har även fått med sig hamstergenen långt bakifrån släkten. Jag har alltså gått i en bra skola, en ”bra-å-ha-skola”… I läroplanen ingick varken feng-shui, rensa eller slänga…

 

Med den starten har jag lärt mig att materiella ting är viktiga och skall vara många. Jag fick aldrig lära mig varför, bara att det är så… Grejer är bra att ha helt enkelt.

 

Eftersom grejer är bra faller sig konsumtion naturligt. Vilket ju passar bra i ett konsumtionssamhälle där vi hela tiden blir matad med att vi behöver fler grejer. Det går liksom hand i hand. Så jag trodde länge att det skulle vara så.

 

Grejer är bra att ha, köpa grejer är bra, det är så det ska va.

 

Jag tar det igen:

 

Grejer är bra att ha, köpa grejer är bra, det är så det ska va.

 

Eller?

 

Ju äldre jag har blivit desto mer har jag börjat omvärdera mitt inlärda beteende.

Många av alla grejer jag har (haft) är saker som ger mig dåligt samvete.

Den här grejen har jag köpt för att göra detta. Den där andra grejen har jag köpt för att jag ska göra det där. Den boken har jag köpt för jag vill lära mig mer om något så jag kan göra det där andra.

Mina grejer blev måsten som jag inte hann med. Saker jag skulle vilja lägga min tid på, tid som jag inte har lagt på just det eftersom jag har prioriterat andra saker. Andra grejer. Människor. Personer. Möten. Dialoger. Sånt som är väldigt långt från saker. Sen har jag kommit hem till mina saker. Saker som alla har påmint mig om annat jag också borde (vill) göra.

 

Det har varit samma sak med intressen och hobbies. Jag har många saker jag vill göra, vill lära mig, utvecklas inom. Det är inte bara min skrivning eller att göra musik. Det är inte bara att lära mig php, html, css eller mysql för att göra och programmera hemsidor. Det är inte bara att lära mig mer om kropp, kost och motion och relationerna däremellan. Det är inte bara min tro, både att läsa bibeln, läsa om bibeln, läsa om de “historiska fakta” som finns kring bibeln eller dess karaktärer. Eller om läsa om andra religioner. Eller hålla mig uppdaterad med min samtid. Eller med min familj. Eller mina vänner. Eller ut och motionera. Eller bara ut och gå. Eller lära mig mer om hur man programmerar en synth för att skapa coola ljud. Eller lära mig mer om någon mjukvara jag vill lära mig om. Eller lära mig att programmera för att göra små egna projekt, både spel och nyttoprogram. Eller utveckla mitt ljudintresse. Eller radioprogrammering för att skapa den grymmaste blandningen av musik byggd på olika låtgrupper. Eller, eller, eller, eller. Det finns många saker jag vill göra. Det finns många saker jag vill ha. Det finns många saker jag har.

Dock tillhör inte tid en av dem sakerna jag har.

 

Min tid är begränsad.

 

Därför har jag med åren blivit mer och mer noggrann med vad jag väljer att lägga min tid på.

 

För några år sedan träffade jag min fru. Hon är en klok kvinna. Bland annat har hon lärt mig (indirekt, för jag är inte helt säker på att hon har satt de här orden på det själv än) att “Less is More”.

 

Det jag menar är att om jag har tjugo saker jag vill göra och tjugo minuter på mig att göra dem, så får varje sak en minut. Det blir inte så mycket fokus på något och de tjugo minuterna blir stressiga för att jag ska hinna med allt. Jag hinner inte gå på djupet eller koncentrera mig. Jag har hela tiden i bakhuvudet att det snart är dags för nästa sak.

 

Samma sak med saker. Har jag många fysiska saker som jag vill använda eller nyttja blir det lätt överväldigande, jag ställs inför val som jag kanske inte orkar göra, jag måste prioritera även här. Det är lätt att det blir att jag inte använder någon av alla grejerna, hur spännande var och en av dem än må vara. Men om jag rensar bort så att jag bara har ett fåtal fysiska grejer kvar att använda, så är det lättare att jag faktiskt tar mig tiden att använda var och en av de grejerna.

 

Det blir längre kvalitetstid med var och en av sakerna istället för ingen tid med någon av sakerna eller ett stressigt hafsande med några av sakerna.

 

Samma filosofi kan appliceras på böcker som jag vill läsa, vänner, arbetsuppgifter, fritidsintressen, you name it!

 

Less is more.

 

Mitt liv blir rikare med färre saker. Med färre distraktioner. Det ger mer kvalité, mer lugn, mer harmoni.

 

Jag säger inte att Less is more passar alla eller är rätt väg för alla, men jag tror att många skulle må mycket bättre av att rensa i sina liv, både fysiska saker och annat.

 

En vändning och insikt för mig var när jag såg ett reportage på TV som handlade om ett flyktingläger i ett varmt land. Människor kom dit med få eller inga ägodelar. De hade knappt mat på bordet, sov på marken i tält. Det var trångt och varmt. Ont om dricksvatten.

Men de verkade ändå hitta någonslags lycka och harmoni i sitt liv. De gladdes över småsaker.

 

När jag såg det tänkte jag för mig själv: “Ja, Nalle, när var du senast glad, lycklig och tacksam över en liten sak. Eller för att du har tak över huvudet, mat på bordet och en säng att sova i?”

 

Plötsligt kändes mitt liv onödigt rikt och att jag har onödigt mycket överflöd. Av allt!

 

Det har jag fortfarande. Men jag försöker att rensa och rensa och rensa. Ibland i stora ryck som skapar stora förändringar. Ibland små saker, små steg och små förändringar.

Men generellt känner jag: ju mer jag rensar, prioriterar bort, prioriterar upp (tar mig tid till) och skalar av, desto mer frid och harmoni känner jag och desto mer känner jag att jag närmar mig livets kärna.