Många människor pratar om hjärtats röst. En liten känsla i bröstet som försöker guida åt något håll. En slags inre kompass som pekar mot ”rätt” håll.

Min egen erfarenhet säger att det är positivt att följa denna röst. Att det är bra att ibland ta ett djupt andetag och tysta logik och förnuft, bortse från andras goda råd, hur välvilliga de än må vara, och pejla in vad den rösten säger. För det är inte lätt att höra den. Jag skulle vilja likna den vid en viskning. Så det är en träningssak att dämpa allt runt om sig, för att kunna höra denna tysta svaga viskning. Men jag tror att alla kan höra den, och alla kan följa den.

Några kallar den hjärtats röst, några samvete, andra guds röst. Oavsett namn, så ser jag att den är positiv. Väl värd att lyfta fram och följa. Kanske blir det inte bra på en gång, men på sikt så visar den oss rätt. Den guidar oss på ”rätt” väg, även om vi själva kan känna oss lite vilsna under resans gång.

Ha tålamod, öva på att tysta ditt sinne och bara lyssna.