En stor komplex fråga som inte går att besvara i ett enda inlägg,  men jag vill dela med mig av ett av många perspektiv…

Idag finns det många olika Kristna kyrkor, allt ifrån de stora som Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, Lutherska kyrkan (där ju Svenska kyrkan är en gren)  till många olika frikyrkor med större eller mindre spridning. 

De olika kyrkorna har olika trosuppfattning, olika fokus, olika traditioner och olika syn på vad som är rätt och fel och hur vi ska tro och leva för att följa Jesus.

Innan jag börjar min utläggning vill jag slänga in ett bibelord.

När du ber, gå in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Matt 6:6

Detta enkla bibelord tolkar jag som att min relation med Gud är min, och endast min. Det som jag delar med mig av till Gud gör jag på mitt vis, och det är en ensak mellan mig och Gud.

Min relation till Gud är skiljt från din relation till Gud och angår inte mig, precis som min relation till Gud inte angår dig.

Ur det perspektivet behövs inte kyrkan för att nära tron. Min relation till Gud är utanför kyrkan. Utanför ritualer,  traditioner och gemenskap.

Tron är min egen och min utövning och mina ritualer och traditioner mina egna.

När jag söker i minnet och bläddrar lite slött ibland olika bibelord hittar jag inget ord från Jesus som säger att vi ska tro i gemenskap.

MEN, bland annat 1 Joh 1:3 berättar om lärjungarnas gemenskap och om att bevara minnet av Jesu ord och handling, själva kärnan i Kristendomen. Och i Matt 28:19 får lärjungarna i uppdrag att missionera och sprida Jesu ord och handlingar.

Lärjungarna får alltså i uppdrag att ena och skapa gemenskap. Minnas. Tillsammans. Glädjas. Tillsammans.

DEN funktionen fyller kyrkan.

För att kunna mötas, enas och bevara minnet behöver vi tro, tillsammans, men var och en på sitt sätt.

För att kunna mötas, enas och bevara minnet behöver vi en gemensam plattform, ett gemensamt sätt att utöva ritualer och traditioner.

Men jag tror inte nödvändigtvis att alla måste göra på samma sätt. Jag tror vi både kan och ska minnas och bevara Jesu ord och handling på olika vis.

För vi behöver olika.

Min tro är min egen, men minnet och gemenskapen tillhör oss alla.